Vårruset

Jag är så stolt över mig själv att jag nästan spricker!

För nästan 6 månader sen så bestämde jag och Alexandra oss för att vi skulle anmäla oss till ett lopp, träna som bara den och ha loppet som morot för att fortsätta träna.

Kost och motion har alltid varit så svårt för mig! Jag brottas konstant med mig själv, har svårt att hålla kosten i shack och komma iväg och träna. Det bortprioriteras alltid, jag prioriterar sällan mig själv och kommer konstant med undanflykter och ursäkter för att slippa. 
Det absolut jobbigaste är att jag gång på gång sätter upp mål för mig själv som jag misslyckas med. Upprepade gånger så misslyckas jag att nå mina mål vilket bryter ner självkänslan lite mer för varje gång. För jösses vad hård jag kan vara mot mig själv. Jag är garanterat min egen värsta fiende.

Hur som helst så anmälde vi oss till vårruset på 5 km som gick av stapeln igår. Det blev aldrig något av träningen inför och vi var ruskigt otaggade igår. Jag har aldrig i mitt liv sprungit mer än 2,6 km. ALDRIG! 

JAG GJORDE DET!


Jag joggade 5 km non-stop! 37 minuter tog det. Känslan är obeskrivlig! Jag svävade på moln på vägen hem. Äntligen så tog jag min an en utmaning utan att misslyckas!

Nu har jag fått mersmak och vill springa alla lopp som finns! Riktigt sugen på midnattsloppet, men tyvärr är det samma dag vi gifter oss...
Vardag | |
Upp