Nu var det länge sedan igen, har inte haft någon riktigt lust att skriva.
Har inte haft något att skriva om heller.

Men nu kände jag att jag ville sätta mig ner, med anledning av Jimmys låt. Jag blir ju såhär, känslosam av musik. Och när den dessutom handlade lite om mig så var det ju ännu värre.
Och när jag lyssnade på denna låt ställde jag mig frågan, vad har jag gjort för att förtjäna denna fantastiska man? Och hur kommer det sig att han stått ut med mig i 1½ år?

För han är bra fantastisk min man, något alldeles extra. Han ställer alltid upp för mig, ser alltid till så att jag har det bra och förstår mig på ett sätt som ingen annan gör. Är det inte fantastiskt när man når det stadiet i ett förhållande när man förstår varandra fullständigt. När man vet vad varenda min betyder då har man nått det där stadiet. Jag vet inte vad jag ska säga, jag känner mig bara fruktansvärt fullbordad i dagsläget. Som att jag har allt jag kunde önska mig.
Med det här menar jag inte att vi aldrig grälar, eller att vi alltid har det perfekt. För vi bråkar, och ibland är det förjävligt. Men det viktigaste är att vi tar oss igenom det, och att vi står där tillsammans i slutändan.

Ja, jag är förjävla lycklig just nu.
Och jag älskar min underbara man mest i världen!