Jag har haft en hård natt och trots att jag sovit hela morgonen så kändes det inte bättre när jag vaknade.
Huvudet dunkar, jag mår illa, ryggen plågar mig samtidigt som jag har typ mensvärk(?)

Dagen igår var bra, det rullade på fint i skolan. När jag kom hem från skolan åkte jag till väsby och träffade pojkvännen och Rickard. Vid halv 6 någongång började vi åka hem till Solna för att käka middag med mamma.
Efter middagen skulle jag plugga lite så Jimmy bestämde sig för att gå ut med Albin en stund för att inte vara i vägen och störa mig. Det gick bra med läxorna, det kändes lätt och det kändes faktiskt som att jag hade koll på grejerna för första gången på två veckor.
Så när jag var klar gick även jag ut och mötte upp grabbarna.
Efter en stund så bestämde Jimmy och jag oss för att jag skulle få åka och övningsköra lite moppe så vi drog i väg till City Gross och så fick jag köra runt där på parkeringen och öva på att bromsa, svänga, tuta, använda blinkers o.s.v
Jag tyckte att det var riktigt kul och tyckte faktiskt att det gick rikigt bra med tanke på att det var ett par år sedan jag körde.
Lite orolig för hur jag ska lära mig växla och sådär bara, men man vänjer sig väl.

Hur som helst så åker vi hem efter det och sedan sent på kvällen någongång börjar Jimmy må dåligt, börjar spy och då är det bara att gå igenom samma process en gång till.
Ringa Jimmys mamma, kolla blodsocker, kolla ketoner försöka lista ut vad det hela beror på o.s.v
Vet inte om jag nämnt det tidigare men Jimmy har diabetes.
Det är andra gången på typ 3 veckor det här händer...
Jag tycker att det är jätte jobbigt, jag blir ju självklart orolig men samtidigt kan jag inte göra någonting.
Men igår bröt jag ihop, när Jimmy hade åkt bröt jag totalt ihop men jag förstår liksom inte varför.
Vi har ju gått igenom det här förut och då har det gått bra.

Men hur som helst så hade jag lite svårt att hantera situationen men som tur var så var J nära till hands.
Vi pratade ett tag och han fick mig att lugna ner mig och det kändes lite bättre när vi hade lagt på.

Efter att ha pratat med honom så somnar jag av ren utmattning men hinner inte sova mer än en timme eller så innan jag vaknar och knappt kan andas för det krampar så i magen.
Det kändes typ som mensvärk men var så sjukt kraftig, har aldrig varit med om något liknande.
När jag reser mig upp snurrar det i hela huvudet, tårarna bara rinner och jag försöker få tag i vad jag trodde var ett tomt vattenglas som stod bredvid sängen. Men hela kroppen känns svag och jag tappar vattenglaset över datorn och allting blir blött. Tårarna strömmar ännu mer och jag kände mig verkligen helt jävla meningslös, men jag försöker torka upp det så gott det går, får tag i glaset och stapplar först till köket för att hämta vatten och sedan till badrummet för att få tag i smärtstillande. Tar med mig hela asken in i rummet och får i mig en tablett. Jag försöker ta djupa andetag och slappna av men det känns inte som om någonting funkar.
Jag sätter på tvn och försöker iaf koncentrera mig på något annat än smärtan. Men det är jobbigt att både sitta, ligga och stå pågrund av att även ryggen värker som den gör.

Jag vaknar när klockan ringer kl 07.00 och märker då att jag somnat sittandes med tvn på och lamporna tända.
Jag pallar inte ta mig till skolan, pratar med mamma och sen somnar jag om och vaknar lite då och då och svarar på något sms. Vid  1 någongång går jag upp och försöker få i mig lite frukost/lunch.

Här sitter jag nu, funderar på att sova en stund.
Jimmys mobil är typ avstängd så jag får inte tag på honom heller...

Har pratat med Malin en stund och det kändes skönt.

Gud vad jag klagar.
Det finns folk som har det 1000 gånger värre.

Ute regnar det. Jag älskar att bara ligga här och höra hur det smattrar mot fönstret.



                              Bilden är tagen från google, jag hade tyvärr inga när det regnar.

Ha det bra<3