Läste den otroligt sorgliga historien om hur hon förlorat sin son, bara några dagar gammal pga plötslig spädbarnsdöd. 

Har svårt att klara av sånt, tårarna rinner,  jag tvingas tänka efter,  rannsaka mig själv och finna värderingarna i livet. 

Så otroligt tacksam! Så otroligt rädd! 

Hur fan gör man, hur överlever man när man förlorar ett barn? Jag kan inte förstå. 

Hur gör man för att inte dö?

Jag kramar om mina barn extra hårt ikväll! Kollar dem några extra gånger! Och uppskattar dem extra mycket. 

Tack för att just vi kunde få barn! Tack för att vi fick så himla fina friska barn! 

Tack för att jag får vara er mamma! 

Ångrar alla de gånger vi bråkat,  alla de gånger jag inte riktigt haft tid,  alla de gånger jag inte kramat dig tillräckligt hårt eller lyssnat tillräckligt noga. 

Ni är min värld och jag kan inte för allt i världens förstå vad jag skulle göra på denna planet utan er.

Jag älskar er mina fina barn!